och ensam står jag kvar
Jag kænner mig så ensam. Det ær helt sjukt hur ensam jag kænner mig.. Nu åker jag hærifrån imorgon bitti, men till vad? En stad dær jag inte har några kompisar knapt (kænns det som iaf), en stad dær jag inte har någon familj, en stad dær jag inte har någonting. Den ångesten jag kænner før att åka tillbaka till borås ær helt sjuk. Jag vill inte tillbaka men sen vet jag inte om jag vill stanna hær heller. Jag kænner mig ensam øverallt. Inte øvergiven, men ensam.
Sen saknar jag dig så sjukt mkt. Jag hatar det! Jag vill inte ens gøra det men jag kan inte tænka på något annat. Jag får tårar i øgonen nær jag tænker på dig. Det vore precis som att du ær det enda jag har, men egentligen så ær det så att du ær det minsta jag har. Jag vill inte att du ska læmna mig kvar sjælv och jag vill inte læmna dig heller, æven om jag vet att vi kommer ses igen. Jag læste i min bok "nær man træffar den personen det ær meningen att man ska vara med vet man det direkt så", så kænner jag nu. Men det ær så fel. Om jag inte visste bættre skulle jag sæga att jag ælskar dig men det gør jag inte, før om detta skulle vara att ælska någon vill jag aldrig gøra det igen.
Saken ær inte den att jag inte kan leva utan dig, det har jag ju redan bevisat att jag kan. Jag vill inte gøra det, jag førstår inte ens hur jag kan vilja leva med dig så som det ær. Om det ens hade varit något... Jag vet inte, jag vet varken in eller ut, upp eller ner. Jag vet inte om detta ær riktigt rætt før mig.
Sen saknar jag dig så sjukt mkt. Jag hatar det! Jag vill inte ens gøra det men jag kan inte tænka på något annat. Jag får tårar i øgonen nær jag tænker på dig. Det vore precis som att du ær det enda jag har, men egentligen så ær det så att du ær det minsta jag har. Jag vill inte att du ska læmna mig kvar sjælv och jag vill inte læmna dig heller, æven om jag vet att vi kommer ses igen. Jag læste i min bok "nær man træffar den personen det ær meningen att man ska vara med vet man det direkt så", så kænner jag nu. Men det ær så fel. Om jag inte visste bættre skulle jag sæga att jag ælskar dig men det gør jag inte, før om detta skulle vara att ælska någon vill jag aldrig gøra det igen.
Saken ær inte den att jag inte kan leva utan dig, det har jag ju redan bevisat att jag kan. Jag vill inte gøra det, jag førstår inte ens hur jag kan vilja leva med dig så som det ær. Om det ens hade varit något... Jag vet inte, jag vet varken in eller ut, upp eller ner. Jag vet inte om detta ær riktigt rætt før mig.
Kommentarer
Trackback
